Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Champagnehelg

Vi skämde bort oss i helgen

Har ni någonsin haft en hel helg med en massa champagne och bubbel ?! Det hade vi i helgen och det var riktigt mysigt. Och det blev ännu bättre då det var fint väder och vi kunde sitta ute länge på kvällarna.

Att börja morgonen med att ta på sig morgonrocken och gå ut i trädgården och dricka ett glas champagne med jordgubbar startade helgen helt underbart. Solen värmde och bubblorna från champagnen kittlade i halsen.

Dagen fortsatte sen senare på bryggan. Vi hade tagit med oss en filt och kuddar och satt och doppade fötterna i vattnet.

Efter en liten powernap på eftermiddagen så gick vi ner till bryggan igen. Tog med oss ett glas champagne och några små snittar med pizza blanco med löjrom. Det är så gott och jag kan varmt rekommendera det. Dessutom är det väldigt enkelt att göra själv.

Efter en god middag satte vi oss ute under filtar och tända ljus och bara insöp kvällen. Vi har haft en underbar helg.

Serverat på Nobelfesten

Njut av tiden

Ta hand om tiden

Visst börjar det bli mörkare nu på kvällarna, men njut av tiden som är just nu då det är så fint. Vi har fortfarande varma kvällar och att sitta med dina nära och kära ute och njuta av kvällarna är så skönt.

Det finns ljus i alla former och färger men idag finns det ju också så många fina solcellslampor som man laddar i solen på dagarna. På kvällarna kan du sen ställa ut dessa lampor där du och dina vänner ska sitta och mysa och njuta. Njuta av tiden, avkopplingen och kanske äta något smått.

Du vet väl att när du kopplar av och mår bra mår också både din kropp och hjärna bra. Kroppen återhämtar sig och du blir både piggare och känner hur ditt välmående är på topp.

Jag älskar att sitta ute på kvällarna och bara njuta och att lyssna på en bok, läsa en bok eller bara ha på radion är avkoppling.

Så försök njuta så mycket ni kan för återhämtning av din kropp och välmående.

För dig som bara älskar Göteborg

Göteborg är känd för att folk som har bott där eller bor där bara älskar staden.

Finns många filmer och sånger om just Göteborg. Det är något med denna stad som gör att folk vill skriva sånger i Göteborgs namn.

Med anledning av sin stadsplanering, kallades Göteborg av holländarna under många år för Nya AmsterdamPå 1800-talet industrialiserades Göteborg till stor del av inflyttade britter och under denna tid fick Göteborg smeknamnet “Lilla London”, vilket staden kallas än idag. Snart kommer också flera restauranger att öppna i Göteborg. Vem som är ägaren av alla restaurangerna kan vi ännu inte avslöja.

Franchiseföretaget i Göteborg

Den som startar upp restaurang i Göteborg kommer att öppna flera restauranger runt om i hela Sverige. För detta behöver man ny inredning som Göteborg poster, möbler och annan inredning.

Varje butik och restaurang i Göteborg bör ha posters som är förknippade med Göteborg. Man ska visa gäster och turister att man är riktigt stolt över sin stad. När turister väl tar bilder av sig själv i form av selfie så behöver de inte minnas var de var någonstans. Då posters med Göteborg alltid kommer finnas i bakgrunden blir det superlätt för folk att minnas var de har varit.

Ska du själv starta upp en butik eller restaurang i Göteborg så glöm för all del inte bort att pryda lokalen med dessa fina posters. Du kommer då få mer uppmärksamhet och folk kommer komma ihåg din butik bättre om du pryder den lite extra.

Inredning är viktigt

För att folk ska minnas dem så måste du lämna avtryck hos dem. Bästa sättet att imponera på dina gäster och kunder är faktist hur dina väggar ser ut. Se till att ha väggar folk sent kommer att glömma. Se även till att de drömmer om din inredning dvs tar med sig drömmen hem.

Fotografering under Coronatider

Jag har börjat satsa på bloggen ännu mer under Corona tiderna.

Detta för att jag vill bli duktig på digitala medier och bli en duktig influenser. Jag har därför börjat gå hos en fotograf för att ta de bästa bilderna för bloggen och för mina andra sociala medier. Det är fortfarande väldigt kallt så vi beslutade oss för att bilderna då skulle bli svartvita.

Jag kommer även lära mig själv mer om fotografering nu till sommaren då jag vill kunna ta bilder på vänner, natur och djur. Jag vill börja uppdatera bloggen med jämna mellanrum och med proffsiga bilder som möjligt.

I dag ska jag gå och träna lite och min träning innehåller bara balett och hästar. Det är min stora passion här i livet. Jag har dansat balett sedan jag var 6 år gammal. Jag började på Ekeby bruk i Uppsala och sedan har jag satsat mer och mer på balett. Jag rider inte lika ofta som förut då baletten helt har tagit över.

Inga hemligheter mer.

 

I min resa från det jag vaknade andligt, har jag sett hur stora delar av mitt liv spelas upp som i en film. Jag har behövt ta i delar som jag förträngt, eller blundat för. För att kunna växa. Mitt liv har varit kantat av sorg och ledsamheter. Men det är jag som är huvudrollsinnehavaren i det.

Ibland när det spolas upp saker som jag varit med om, önskar jag att jag kunde blunda igen. Det går som en rysning igenom min kropp när jag tvingas se vad jag gjort mot mig själv men även mot andra.

Jag kastas hit och dit för att förstå att allting är som det ska. Det är ingen lätt resa. Och flera gånger har jag känt att det skulle vara skönt att somna om igen, för att slippa få ilningar av skam och skuld.

Men alla och då menar jag alla går med dessa känslor, men det är tabu och prata om dem. Men om jag inte gör det, så kommer jag inte dit jag ska. Och jag vill vibrera i 5 dimmensionen. Där finns inga hemligheter, där finns inget som heter skam eller skuld. Där finns inget dömmande där är alla endast de kärleksfulla själar vi alla är ämnade att vara.

Jag är här för att prata och lyfta saker som finns i vårat innersta, där vi döljer det till och med för oss själva.

Jag har sovit så otroligt djupt, och varit så avstängd. 2008 så gick jag in i väggen och ut och in i nästa vägg. Jag hade sådan ångest och min livsenergi var på botten. Jag fick även diagnosen fibromylargi, då min smärta i kroppen var total.

Men det visade sig att det fanns bot på det.

Tabletter, i alla dess sorter. Opiater, antideppresiva, sömntabletter, jag tog allting som gavs. Det var ingen som visste det här, utom den närmaste familjen. Jag var duktig och dolde det väl. Läkare skrev ut 350 opiater som jag fick hämta var 3.e vecka, och tro mig det gjorde jag.

Jag var lika mycket knarkare som de som handlar på gatan. Men jag gjorde det snyggt. Jag var så påverkad många gånger att jag minns åren som i ett töcken. Ibland så försökte jag sluta men det gick inte och jag tog ändå mer för jag vart så beroende.

Jag försökte ta livet av mig, för jag orkade inte längre, jag orkade inte känna mig så bedövad och halv. Hjärnan fungerade inte och när jag tog dessa tabletter hade jag en falsk glädje i min kropp. Jag orkade vara mamma, baka bullar och ta hand om allt som behövdes ta om hand. Det var ingen på min arbetsplats, eller i skolan som visste hur jävligt det var att gå omkring med en liten mängd i kroppen för att orka stå på sina ben.

När jag fick reda på att min son hade ett missbruk, så bytter jag ut opiater mot starka morfinplåster, men fortfarande så åt jag tabletter som var starkt beroendeframkallade. Men när han dog så vändes hela min värld på änden. Jag insåg att jag faktiskt var en missbrukare i stor skala. Det hände så mycket i min kropp under de första veckorna, och så fick jag starkt lugnande så jag var som bedövad.

Efter 3 veckor vaknade något i mig, jag ville inte ha mer. Jag ville inte vara bedövad och jag ville veta om jag verkligen hade alla de smärtorna på riktigt. Inga tabletter eller plåster hjälpte ändå. Så jag gick till min läkare, sa att nu fick det vara nog. Jag ville känna den smärtan som fanns inom mig efter att Joakim dött. Jag ville känna att jag verkligen gick igenom allt det som det innebär att förlora ett barn.

Läkaren sa att det går inte att bara sluta, jag måste trappa ner under en väldigt lång tid annars kunde jag bli sjuk. Men det var jag ju redan. Jag ville bli frisk, och jag sa att jag skulle lägga av direkt.

Jag tog alla läkemedel jag hade och tro mig det var tillräckligt för att jag skulle kunna öppna ett eget apotek. Jag tog ner i påse efter påse, och gick och lämnade på apoteket. Jag sa till min läkare att ta bort alla recept som fanns på mig och att jag inte ville ha en tablett till.

Jag pratade med min kropp, jag berättade att allting den kände var inbillning. Att smärtan jag bar på var själens sätt att säga ifrån. Jag tvivlade inte en sekund på att det här var det jag skulle göra. Innan hade jag tagit så mycket för att kunna sova, för jag trodde helt enkelt inte att det gick utan tabletter. Men jag upptäckte att jag sov så gott. Att jag inte hade några problem.

Jag rasade i vikt för jag la om min kost helt omedvetet, under en kort tid så förvandlades min kropp och jag hade inte ont någonstans.

Jag hade gått i alla år och trott att det var så här resten av mitt liv skulle se ut. Jag hade vant mig vid att säga att jag mår så dåligt.

Det var mitt mantra.

Jag väljer att berätta det här offentligt, och det gör jag för att hjälpa andra på sin väg. Jag känner ingen skam eller skuld längre, jag har förstått att det var något som jag bestämt. Utan den erfarenheten skulle jag inte vara den jag är idag.

Jag vet att jag ska våga prata om saker som vi inte pratar om, och om du som läser dömer mig så säger det mer om dig en vad det gör om mig. VI behöver ta upp de här sakerna för att gemensamt komma dit vi är på väg. Ingen går utan att känna skam eller skuld, men det finns inte. Det är inprogrameringar, som vi bär med oss i allt dömmande som vi utsätter oss själva och andra för.

VI skakar på huvudet när vi hör det för vi vill inte ta till oss det som vi känner och är med om. Men om min resa kan hjälpa en enda att förstå att de inte är ensamma i sitt missbruk då har jag gjort det jag skulle göra och det som man ber mig om att göra.

I morse kom min son till mig han sa, mamma jag är så oerhört stolt över dig. Det modet du visar är så fantastiskt. Och du gör allting som du ska och som vi kommit överens om.

Det räcker för mig, för jag vill att mina barn ska veta att deras mamma faktiskt är på fötterna idag. Jag vill att mina barn ska känna att det inte var deras ansvar att hålla i hemligheten. För nu finns den inte längre.

Sat nam Susanna

Det finns ingenting att förlåta

 

Den här resan som vi gör är tillsammans. Du är inte placerad här själv och övergiven. Vi har tillsammans som själar bestämt detta för ca 3007 år sedan.

Lång tid men kom ihåg att tiden inte existerar utan vi är allting samtidigt. Det blir myrbo i mitt huvud ibland med all information som jag får. Och måste sortera ganska mycket för att det ska komma ut på rätt sätt.

Det är många starseed som just nu är inkarnerade på vår jord. Vi har en stor uppgift att föra ut till mänskligheten. Rena och rensa våra blodslinjen i olika inkarnationer. Det låter stort och mäktigt och svårt. Men när vi börjar förstå hur allting hänger ihop så kommer allt annat falla på plats.

Du har inte gått ner med de människorna som du har runt omkring dig av en slump. Ni har bestämt detta för att vara en del i att ta bort och lösa upp gamla karma som ni har burit med er, ända sedan Atlantis föll.

Inprogrameringar, såsom skam, skuld och rädsla. Dömmande av saker som inte klingar inom dig. Vi förlåter varandra men om vi inte förstår att vi har det yttersta ansvaret för våra liv och att inget är vare sig rätt eller fel, så kommer vi heller inte veta att det faktiskt inte finns något att förlåta.

Vi valde detta långt innan vi beslöt oss för att komma hit. VI gjorde ett avtal med dessa själar vi färdas med att ta oss hit där vi är idag för att kunna förstå. VI har själva manifisterat varenda kliv i våra liv allt för att idag kunna förstå glädje och tacksamhet över människor som hjälpt oss till dessa lärdomar.

Det kan vara svårt att förstå att vi valde kanske att bli utsatta för brott eller för andra obehagligheter men det är min sanning. Och jag kan idag jubla över alla människor som hjälpt mig att lära. Dessa fantastiska själar har visat mig vem jag är och jag kan inte annat en känna tacksamhet och kärlek.

Mitt liv har varit långt ifrån enkelt jag har blivit utsatt av mycket men jag är tacksam. Jag är tacksam för varje liten detalj som fört mig dit jag är idag. Jag kommer ihåg när jag var liten och sa, jag ska aldrig bli som min mamma.

Men det är just det precis jag har varit. Hon är en fantastisk människa som visat mig att det är genom arv och miljö vi blir exakt likadana. Men att det aldrig är försent att ändra på det. Jag är så otroligt tacksam för alla dessa lärdomar oavsett hur ont det gjorde när jag var mitt i det. Jag hade ju manifisterat detta.

När vi kan möta människan där hon är och älska allt hon står för då är vi påväg mot en inre läkning. En läkning som går ut på att förstå att vi alla har gjort det vi har kunnat utifrån våra möjligheter och val som vi gjort.

Detta är ord som jag lärt mig, om jag ska förlåta måste jag veta vad jag förlåter. Om jag inte vet det så förstår jag heller aldrig att jag gjort precis det jag skulle.

Sat nam Susanna

Tacksam

Livet inehåller så mycket gåvor varje dag. Men vi ser dem inte alltid. Men tro mig varje dag är tacksamhet när vi vågar se det vi möts utav.

Jag känner en otrolig tacksamhet att jag hela tiden får se mig själv i olika situationer och därmed kan ändra det jag ser. Tills nästa gång jag råkar ut för det samma. Det behöver inte hända igen men om det gör det så har jag verktyg till att reda upp mig själv fort.

När man står i sin egen sanning den som är det absoluta för dig. Så behöver du inte gå in i diskution om vad som är rätt och fel. Du vet din sanning och där finns ingenting av de båda. Allting bara är, precis som det ska vara.

Jag tar ett ansvar av varje handling jag gör för det är jag som gör dem, och jag är här för endast min skull. Det betyder inte att jag inte har ansvar för andra, det har jag det är mitt ansvar att mina barn blir så mycket mer och att de inte lär sig av det jag gjort. Det är även mitt ansvar att jag aldrig känner mer en kärlek inom mig vad en jag råkar ut för. Det är mitt ansvar att behålla min energi och mitt ljus för ingen kan ta något om jag inte ger bort det själv.

Jag ser mitt liv som ett enda stort rätt. Jag har gjort allting jag kan göra utefter min förmåga och det jag har lärt mig av andra. Där finns inget rätt eller fel eftersom det var den vägen det var att jag skulle hamna där jag är idag.

Jag har alltså inget att fölåta för det finns ingen skuld. Ingen behöver säga förlåt till mig därför att där finns heller ingen skuld.

Jag väljer att från och med idag så är jag ett helt oskrivet blad och allt det som varit tidigare erfarenheter nu är just bara det. De är de som lett mig hit där jag är idag.

Om människor säger till mig att jag gör saker som de inte skulle göra och att de inte heller ser det jag ser. Då är det deras sak och det ligger helt utanför mig själv. Jag behöver inte agera och reagera men jag väljer om jag vill göra det.

Jag väljer att älska människor som är knäppa, vilken seger att de har lyckats göra det som de skulle göra. Jag jublar i tacksamhet att de faktiskt är så knäppa för att jag ska lära mig något om mig själv. Det är värt att hylla de människor som har färdats på din stig. Vilket otroligt vackert jobb ni gjort tillsammans. Ära det och lev i den vetskapen om att du haft så oändligt med hjälp längst vägen.

Jag väljer att älska varje steg jag tar och känner hur min självkärlek öppnar hela mitt hjärta för att sända ändå mer kärlek ut till de som behöver.

Jag väljer hur jag reagerar i varje ny situation och att jag tar det till min egen lärdom. Jag hyllar mig själv och mitt mod att jag faktiskt står utan skam eller skuld för det som hände igår.

Varje litet steg jag tar kommer ta mig precis dit jag ska för där är jag redan och allt är så klart som det skulle vara.

Jag väljer att gå rakt fram för det är den enda väg som är tillgänglig för mig då Gud fader aldrig satt något gupp i min väg. För detta kan endast jag göra, och det kommer jag heller aldrig gå med på.

Sat nam Susanna

 

Till alla mina barn

Till alla mina barn.
Jag gjorde vad jag kunde utifrån mitt förstånd och det jag visste.
Jag gjorde det jag lärt mig av min mamma och hennes mamma.

Alla misstag som jag gjorde var utifrån den kunskapen som jag hade just då.
Allting som jag sa var det enda jag visste när jag sa det.

Till alla mina barn.
Jag har älskat er varje liten stund som ni gått på jorden.
Jag har gjort det jag trodde var rätt och riktigt för jag satt inte med någon karta eller kompass.
Jag lyssnade med det örat som världen lärt mig att jag hade.

Till alla mina barn.
All skuld som jag gått med lägger jag bort all skuld som jag givit er tar jag tillbaka.
Det var ingen som hade rätt eller fel.
Det var ingen som gjorde något som aldrig går att ta tillbaka.

Till alla mina barn.
Jag var den som jag lärt mig och jag tar fullständigt ansvar i hur ni har speglat er i mig.
Jag är så otroligt stolt över hur fantastiska ni är och vad ni har blivit.
Jag är stolt över era steg och hur ni tar hand om era liv.

Till alla mina barn.
Jag är så oerhört lycklig att ni valde mig till att vara era kärl.
Att ni valde mig till att komma till det som man kallar för livet.

Till alla mina barn.
Jag älskar er oändligt och villkorslöst oavsett vad ni väljer idag och resten av ert liv.
Jag önskar er allt som livet har att ge er och att varje dag blir precis det ni vill att det ska bli.

Sat nam Susanna

I Surrender

Ibland går jag sönder, liten bit i taget faller av min kropp. Min hud bränner och skelettet tar sig igenom allting. 

Ibland korta stunder så lägger jag mig ner och ger fullständigt upp. 

Det känns som min längtan bränner sönder allting, och mitt innersta åker ut och alla som går förbi kan se den smärtan som sitter långt inne, i det innersta av min kropp.

 

Ibland håller inte mina ben, de svävar i luften och det finns ingenstans att hålla sig.

Då kryper jag ihop med huvudet mot golvet ,och vilar i väntan på att du ska komma och hämta mig.

Säga att det räcker, nu att jag får åka hem och slipper vara kvar i den oerhörda saknaden.

 

Ibland duschar jag inte ,jag ser mig inte i spegeln, och jag kämpar med att hålla mig ovanför vattenytan.

Jag försöker lyfta mitt huvud ,men någonting trycker ner mitt innersta, tills jag är tvungen att gå upp för att hämta luft.

 

Ibland vill jag inte höra dig, jag vill inte att du ska se den jag är när ibland händer.

Jag vill be dig gå men äger inte den rösten, för jag är egoistisk.

Jag vill att du ska vara nära och jag vill att du ska förstå att jag inte vill vara här utan dig.

 

Jag vill höra dig säga att du kommer snart ,att snart är en sekund, och att jag inte behöver vänta längre.

Jag ger upp, jag lägger hela mitt liv i den planen, som är gjord men jag vill inte vara kvar här längre.

 

Ibland förstår jag inte varför vi inte kan få välja själva när det är dags att gå härifrån.

Ibland vill jag inte förstå varför jag fortfarande är kvar här.

 

Ibland så skriker jag tyst i mitt innersta, men  så högt så att mitt hjärta nästan brister.

 

När jag hör mig själv, den höga rösten som finns i mitt innersta. Som är hon som valde allt det här och som är kvar i ljuset och står tillsammans med dig.

Jag hör att hon gör det som är bäst för mig, att allt är klart och att jag klarade det jag skulle.

Jag hör henne säga hur stolt hon är över mig, och de val som vi tillsammans gjorde upp om.

 

Jag känner henne hon är jag och jag är hon. HON säger att jag är en del av henne så högt älskad och så nära Gud fader. Hon säger att jag gör det jag ska och att min uppgift är att stå kvar.

 

Ibland blandas era stämmor, ni talar med mig samtidigt. Lugnar och försäkrar mig om att allt är precis som det ska. Jag vill säga till att det är det inte alls. Inget är bra inget stämmer. Men att ligga i sitt själsljus tillsammans gör att för en kort sekund så försvinner all den smärtan som det innebär att sakna och längta.

 

Tvillingsjälar som går ner tillsammans gör det av längtan till varandra. De klarar inte av att vara utan varandra men vet redan när det bestäms att en av de kommer lämna. Men kärleken är så otroligt stark att de gör det valet. Att en kort stund stanna i varandras liv för att förkorta den tid de tvingas vara åtskilda.

 

Jag har tittat ner i brunnen och sett våra val, jag har sett början och slutet och jag har sett det som händer den dagen när du hämtar mig.

Men det är det där med tiden, som inte existerar som inte är linjär som inte finns någonstans och som är oändlig. Så snart kan vara miljoners år i universum en sekund kan vara en blinkning och en timme kan vara i oändlig tid.

 

Allting flyter ihop I surrender jag lägger mitt liv i det som ska ske. Jag lägger mig ner och väntar på att Universum ska visa mig vägen. Jag släpper kontrollen och låter er bestämma. Ni har valt mig ni har fått mig att välja. Ni vet vägen och ni säger att allting är klart.

 

Jag låter Gud fader, Jag låter Universum och allt som finns som är större en mig själv visa vägen.

I SURRENDER

 

Sat nam Susanna

Tårar

Vissa dagar är svåra. Det är som om hjärtat brister gång på gång. Ibland glömmer jag bort att min älskade son inte finns längre, korta sekunder av glömska. Det är för att han ständigt går vid min sida.

Men så kommer jag på det och då faller jag så hårt. Jag är en andlig själ som lever ett mänskligt liv. Jag vet vem jag är och var ifrån jag kommer. Men ibland så tar människohjärnan över den tar över allting annat och då blir det svårt.

Det är som gråt kan samlas hur mycket som helst i min kropp. Sen bara väller det ut, helt okontrollerat. Det spelar ingen roll var jag är när det händer, det bara kommer. Och jag bryr mig inte. För om jag vill gråta då är det precis det jag gör. Jag brukar tänka att jag skulle kunna samla ihop alla tårar i en hink. Men det skulle nog inte räcka med det.

Det är tryggt att känna det jag gör, det är tryggt att höra och att veta att vi är så nära. Men det är hemskt att inte kunna hålla om, krama hårt och känna lukten av den man hållit så nära.

Jag kan känna när han klappar mig, hur han tar sin hand och drar över min kind. Det går som små blixtar över hela min kind. Jag hör honom hur han säger att jag är trygg och att han älskar mig. Men jag kan inte sträcka ut min hand och känna på hans kind.

Men det är människan i mig som har denna längtan. Den andliga själen i mig är lycklig för att min älskade son får vila i sin trasiga kropp. Att han är där kärlek och ljus endast råder, och fullständig frid. Det skulle jag aldrig vilja ta ifrån honom.

Ett hjärta kan innehålla otroligt mycket kärlek om vi ger det tillåtelse. Mitt hjärta nästan tar över hela min kropp ibland. Det finns så mycket kärlek som ges ut. Ju mer du ger bort ju mer får du tillbaka. Det sinar aldrig ur den brunnen. Mitt hjärta har varit stängt i oändliga tider. Men nu är det öppet och mottagligt. Jag tänker mer med min hjärta en vad jag gör med min hjärna.

Det är svårt att stå upp när man egentligen bara vill ligga ner och slippa tänka. Men det som kommer behöver man stå i. Det är en livsläxa i sig. Jag vet att vi kommit överens om det här och att det inte finns något annat allternativ en att stå kvar i det.

Det är bara att följa vågorna när de kommer och sveper in, just idag känns det som om jag ligger på vågens topp. Att i samma sekund den sveper mot klippkanten kastas jag upp igen. Jag känner hur varje klippa slår i min kropp och den är alldeles mör, men det är ingenting jag kan göra. Vi är andliga själar i en fysisk kropp och vi har en människohjärna och det är så här det fungerar.

Men mitt hjärta tillhör min universiella själ och det är därför det är så stort.

Sat nam Susanna

 

Till startsidan