Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

jul

Det här var den första julen utan min son. Även om jag vet det jag vet, kan det jag kan, och ständigt står i kontakt med honom. Så kan jag inte sträcka ut handen och röra honom rent fysiskt. Jag frågade honom en tid innan om jag fick slippa julen, hans svar var,

– Ja mamma det får du, ingen jul efter den här kommer någonsin bli som förut.

Jag vet vad det betyder. Vi går in i ett hel annat medvetande nu där många av oss inser att julen handlar om så mycket mer en att springa ut och köpa massa dyra julklappar och överköpa sig i annat som vi inte behöver. Vi var många som sände ut kärlek och ljus i helgen. Till alla ensamma människor därute som inte har någon. Eller de som faktiskt inte har vare sig bostad eller mat på bordet. Vi var många som inte stressade omkring utan faktiskt la julen helt och sidan och var bara med vår familj. Hemma hos mig flyttade vi, jag varvade med att gråta tala med min son, och packa upp kartonger.

Vi var vid hans  grav, han gick dit med oss och följde med oss hem. Han stod bakom mig och sin syster under hela middagen och det var inte bara jag som visste att han var med. De är alltid med oss. Jag frågade min son hur det kommer sig att han ibland är där innan jag hinner fråga honom. Han svarade att han känner innan att han ska vara nära. Han kan vara på så många platser samtidigt inget konstigt i det.

Det har gått så otroligt fort sedan han gick det känns som igår, min son säger.

– För mig är det en blinkning.

Tiden mellan Juni och nu har rasat iväg och det har ibland känts som tiden stått stilla fast den har rusat.

Att vara andlig innebär inte att man är förskonad från sorg och att känna sig ledsen, det är inte konstigt jag är ju en människa inuti mig som kämpar med allt det mänskliga.

Men jag är en ljusvarelse inuti mig som har stor tröst i att veta det. Och att kunna känna det jag gör men även att kommunicera med min son. På julafton kunde jag känna hur han satt sig ner bredvid mig i soffan och strök mig försiktigt över kinden. Jag frågade om det var han och det var det.

Det känns som tusen små blixtrar som drar genom ansiktet samtidigt som det går en rysning igenom kroppen. Han säger hela tiden att allt är som det ska. Och även om jag går igenom i mitt huvud tusentals gånger så vet jag att han talar sanning.

Dagen efter julafton var jag som bedövad. Jag satt på en stol lyssnade på en så sorglig låt samtidigt som jag höll i hans fotografi, rann stora tårar från min kind. Då var han bara där.

Jag bad Gud fader att ta hem mig, för ibland är smärtan överväldigad.

– Mamma det är inte din tur ännu, det här är inte vad vi har kommit överens om, sa han.Om du väljer att avsluta nu så kommer du gå tillbaka och göra om allt igen, precis som du gjort en gång tidigare, den här gången har vi bestämt att du ska klara det. Du är stark så stark så att du har valt det här, vi har valt det här.

Och han har ju rätt. Jag vill när det verkligen är dags för mig att gå att det sker som det är bestämt. Att jag inte gör det själv. Och jag vet att jag stannar. Men det är tufft, så tufft.

Jag bad till Jesus igår, och han svarade mig. Det var starkt. Han sa till mig att allt skulle bli bra att jag är älskad och att jag är där jag ska vara. Men att jag behöver släppa kontrollen. Det har jag hört till förbannelse nu, släpp kontrollen.

Vi människor tror att  vi kan styra och ställa och ordna liven efter vad vi tror är en mall. Men det finns ingen slump inget öde allt är redan bestämt och sker precis som det ska ske i rätt ordning.

Jag är en stark kvinna, en otroligt stark mamma. Det krävs det om man ska orka stå kvar i sin sorg. De här dagarna innan Nyår är de dagar när allt gammalt skräp ska bort och avslut på det gamla livet görs. Du ska in med det nya, sätta upp mål för det nya året och rida ut och inte se dig om. Om jag ger upp nu så har min sons liv verkligen varit förgäves.

Jag vet att det är här jag ska vara att det är här jag ska befinna mig i stormens mitt. Att jag är en av de 144 tusen ljusbärarna som är inkarnerade. Många har valt att gå. Siffran är nu nere på ca 120000 kvar.

Det är många som inte orkat stå i det som varit som avslutat tidigare, som tagit droger precis som min son gjorde. Många som gav upp då smärtan blev för stor för det kostar på att vara ljusbärare. Vi drar kollektivet framåt och är de som jobbar med att övriga världen ska vakna.’

Siffrorna stiger av de som vaknar upp och förstår vilka vi är och nästa år kommer de ske massuppvakningar. Är du en av de som vaknat nu? Det kommer gå fort och du kommer vara förvirrad många gånger. Det kommer bli svårt kanske och det kommer bli oerhört spännande och du kommer aldrig någonsin vilja gå tillbaka till det du varit. Jag välkomnar dig när det är din tur som så många av oss andra så har vi väntat så länge.

Jag börjar förstå nu att jag har haft kunskaper om detta så mycket längre en jag förstått tidigare. Jag har fått veta saker som mitt högre själv har förmedlat till mig men trott länge att jag läst om det. Jag vet nu att vissa saker bara finns i mitt medvetande precis som du också kommer göra.

Jag ser fram emot den dagen då vi alla har förstått.

Sat Nam

Lämna ett svar

Till startsidan